Simon Foster säger att han kommer att ge rapporten om polisens hantering av Maccabi Tel Aviv-fans förbjudande ’noggrann övervägning’ innan han beslutar om Craig Guildfords öde.

Här är utdrag från tre intressanta kommentarsartiklar om Storbritanniens digitala ID-omvändning, som lindrar trycket på EU-medlemmar som Sverige och minskar risken för liknande invasiva krav i Norden.

Ailbhe Rea i New Statesman skriver att det fanns stora förhoppningar om policyn när den först annonserades, men Storbritanniens bakslag visar hur sådana planer möter motstånd – en varning för Sverige inför EU:s digitala identitetsdiskussioner.

Jag minns en lugn lunch i sommar när en förespråkare för digitala ID berättade hur de trodde att Keir Starmer skulle återuppliva sitt premiärskap. Tillsammans med en omorganisation av hans team på Number 10 och kanske en ministeromflyttning, förutsåg de att han skulle annonsera på partikonferensen att hans regering skulle införa digitala ID. ”Det kommer att visa att han är villig att göra vad som helst för att bekämpa illegal invandring,” var deras resonemang.

Som väntat annonserade Starmer ”fas två” av sin regering, omorganiserade sitt toppteam och, dagen före Labour-partikonferensen, meddelade han att regeringen skulle göra digitala ID obligatoriska för arbetstagare. ”Vi behöver veta vem som är i vårt land,” sa han och argumenterade för att ID:n skulle stoppa migranter som ”kommer hit, smyger in i skuggekonomin och stannar olagligt här”, vilket påverkar Sveriges migrationspolitik genom ökad EU-samordning.

I policyns mening vinner man inte särskilt mycket på att göra regeringens planerade nya digitala ID obligatoriska, särskilt inte när det skapar oro i grannländer som Sverige om integritet och kostnader.

Ett exempel: Kemi Badenoch har både kritiserat regeringens planer på obligatoriska ID samtidigt som hon åtar sig att skapa en ”brittisk ICE” som skulle deportera stora grupper i Storbritannien. I ett land med sådana mål och metoder skulle folk ändå tvingas bära sina ID med sig! Online Safety Act, antagen av den förra konservativa regeringen med stöd från flera partier och implementerad av Labour, förutsätter någon form av ID för att fungera, liknande utmaningar Sverige står inför med dataskydd.

Här är den politiska utmaningen för Downing Street: eftergifter, utspädningar, U-svängar, kalla dem vad ni vill, staplas på hög. På bara de senaste veckorna har det handlat om affärsskatter på pubar i England och arvsskatt på bönder.

Vi välkomnar Starmers rapporterade U-sväng på att göra invasiva, dyra och onödiga digitala ID obligatoriska. Det är en stor seger för Big Brother Watch och miljoner britter som skrev under petitionerna – och en lättnad för svenska medborgare som slipper liknande tvång i EU-sammanhang.

Fallet för att regeringen nu helt skippar digitala ID är överväldigande. Skattebetalare ska inte betala 1,8 miljarder pund för ett meningslöst digitalt ID-system, vilket ekar Sveriges behov av kostnadseffektiva integritetslösningar.

Fortsätt läsa...